central, bort från stan. Fönstret i sovkupén stod på glänt, hon kunde
skymta svarta ledningar mot ljus himmel från sin plats.
Tåget kom snabbt upp i fart. Med farten kom bruset. Bruset, för en
gångs skull välkommet. Vad trött hon hade varit på det ständiga ljudet
i stan, på trafik och folk och telefoner. På inbromsande
tunnelbanevagnar och sorlet av tusentals människor, på deras bestick-
och kaffekoppsskrammel och mobilmonologer.
Men det här bruset! Det var befriande, berusande. Det lät som ett
löfte om äventyr.
(skrivpuffsutmaning - skriv om ett brus)
Skickat från min iPhone
1 kommentar:
Välskrivet
Skicka en kommentar