försvann bakom mig, i skymningen, när jag färdades fram genom
körsbärsträd som tappade sina ljust rosa blomblad, har allt
förändrats. Inget vet jag längre. Det kan ha gått fem veckor, ett par
månader, eller ett år. Tiden har gjort gapet som öppnades i asfalten
den där måndagskvällen i maj allt vidare, allt djupare. Jag vet inte
om du tänker att tiden i sig kommer göra problemet mindre, kanske till
och med obetydligt. För mig breder gapet bara ut sig, jag önskar jag
kunde stoppa det, vet bara inte hur. Tiden strider inte på vår sida. K
har rätt i det, tyvärr.
Skickat från min iPhone
