på liv och död

15 år och livet ska just börja. 15 år och allting förändras igen. allvarlig sjukdom drabbar. garaget fylls av sockerlösning i plastförpackningar, i kartonger som staplas på varandra. peanger, slangar, inrutade dagar.

fanns det aldrig nån tanke på döden? jag minns inte. kanske för att det var fullt nog med att leva. fullt nog att försöka ta in allt som hände, förstå vad som hände. och sedan allt annat. som att skriva bäst på proven, vara med i laget, ha en chans hos någon, vara någon.

jag har glömt så mycket, märker jag, när jag försöker komma ihåg. konstigt. för jag vill gärna tro att jag minns. jag brukar minnas i detaljer. den här tiden minns jag knappt alls. eller minns jag, bara jag försöker?

den där dikten jag tog med mig till dig, till sjukhuset. jag minns att jag skrev om den, gjorde den tvärtom, för att glädja dig. den var nattsvart, ändå blev den hoppfull. och nu har den hängt på väggen i snart tretton år. en felaktig variant. en felcitering av mig själv.