att veta vad som finns på andra sidan. Ett stort kliv för någon som
tidigare försökte ha kontroll på allt. Det var en i den närmaste
surrealistisk känsla, att sitta mittemot chefen och tala om, att det
de erbjuder mig är inte nog. Det de erbjuder mig, är inte värt att
stanna för. En risk, såklart. Att säga det. Man kan aldrig vara säker
på vad man får tillbaka.
Nu försöker jag förmå mig att åka tidigt dit, till tornet, även om jag
hellre skulle vilja stanna vid köksbordet med kaffekoppen.
Skickat från min iPhone
