as if this town was built by night

på väg hem igen. det var rätt länge sen sist. har jag ens varit hemma sen då i augusti, när lyckokakan resulterade i en blog som underhålls alltför dåligt? på väg hem till luften som gör huden sträv. är det så på vinter med? eller handlar det bara om badet, aldrig att bara röra sig i den lilla staden vid havet? jag har glömt.

konsten att känna sig hemma, när man inte längre har någon egentlig hemstad. kanske måste man inte ha det längre, nu är de allra flesta alltid nära ändå. aldrig längre bort än närmsta dator eller telefon. gör det hemma till mer av en känsla än en plats?

ah, vilket år! snart är det. lipsillen hade tårarna brännande bakom ögonlocken igår, på väg från jobbet. lättnaden att det här arbetsåret tog slut. och på ett bra sätt. det har varit ett väldigt långt år. jag minns inte vems år det var, men för mig blev det berg-och dalbanans år. kan man önska sig ett jämnare år?