En på det hela taget grå dag

Grådisig måndagmorgon.
September.
Sverige.
Ett val som visade missnöjets fulaste sida.
Val, valfri, valfritt.
Grådassigt.

Saker man ser

När det privata blir
publikt
och man vet saker
utan att veta om
man kan prata om dem i
verkligheten
då kanske
det enda att göra är
att förstå att allt är verkligt.

Jag ångrar att jag inte frågade något
samtidigt förundras jag över öppenheten.
Jag känner inte dig och du känner inte mig
ändå på något sätt
känner vi varandra.
Som något slags samförstånd. Kanske i det allvarliga,
tydligt under det glada, uppsluppna. Jag
är glad,
det är inte det,
det är bara att jag är van det svåra också.
Och jag tänker
att det syns.

Den andra bloggen

Halvvägs in i första höstmånaden vill jag ägna mer tid åt den andra bloggen. Den som har ett syfte. Syftet med salt som vatten är mer oklart, även för mig själv. Kanske ska den bara fungera som ett klotterplank, för ord som kanske kanske kan användas i någon annan form, på något annat sätt senare.

Tillbaka i tornet. 27 trappor upp. 27 steg tillbaka.

Försöker formulera sedan. Försöker omformulera sedan. Göra sedan till nu.

Hide away. Jag väntar. Fast jag vet att det inte är någon som kommer att komma förbi och ta stegen åt mig. Måste sluta vänta. Ta stegen själv. Den andra bloggen kanske kan bli en del av vägen.