måndag 27 augusti 2007

you will receive an important telephone call

hoppas går ju! kanske bara löjligt låta lyckokakan påverka sinnesstämningar och förväntningar. men ändå. väntar viktiga samtal. bästa jobbmöjligheten kan vara ett samtal bort. varför då inte låta hoppet växa. man blir ju ändå besviken om det inte händer, så varför inte bygga förväntningar och hoppas mer? då har jag ju möjligheten att bli ännu gladare. jag har svårt för det där, att låta bli att hoppas för mycket. att tona ner förväntningarna.

det är nog bara sån jag är. människa utan mask.

verkar som att hösten är här. efter sommaren som aldrig kom.

tisdag 21 augusti 2007

it's all in front of you

kanske är det sant.

om folk omkring en förändras. om man märker att allt inte är som man jämt har tänkt att det är. ska man bara låta det vara så, eller ska man låta veta? luftslott eller stabil grund. förstår ju att det är det senare man ska bygga på och lita till. men ändå - vet och gör fel. vill skrika tyst - fortsätter lyssna. bygger på ett luftslott för att rätt ögonblick aldrig kommer. kanske kan man inte vänta in det rätta ögonblicket. för det finns inte.

nu måste jag samla tankar till något helt annat. har möte och ett möjligt drömjobb framför mig.

måndag 20 augusti 2007

know when to stop

och så har lyckokakan sagt sitt igen. och ja, jag ska sluta gå runt och tycka att det är orättvist nu. för livet är ju inte rättvist. har aldrig varit och blir kanske aldrig heller. ska göra nåt av de här lediga dagarna. med lite tur blir de inte så många. och då kommer jag ångra om jag slarvade bort dem.
ska se till att fixa byrån.

(tanken var ju förrestan att samla tankar ofta. kanske varje dag. men det var så oerhört avstressande att vara på kusten att jag lyckades låta bli ständigt vara nära datorn.)

till helgen kommer fem av kustens saltaste kex till mig.
lycka.

torsdag 16 augusti 2007

relax. it will all be okay.

lyckokakan har talat. och av någon anledning fick det mig att fixa salt som vatten. rätt oväntad konsekvens. men kanske innebär det att jag nu lyckas samla allt som annars mest samlas på utrivna lappar eller i anteckningsblock fullklottrade med viktigare saker, och därefter försvinner.

för tillfället i den lilla staden vid havet. lugnande. för här är allt tvärtom. i ena stunden vill jag stanna kvar här, och i nästa kan jag knappt andas vid tanken. hur som helst ska jag ut och andas luft salt som havet nu.