Jag vet att jag sa att vi bara skulle gå framåt, att jag inte skulle titta bakåt. Men jag undrar om du tänker på det alls, om du har märkt hur långsamt det går? Tänker du på, att det inte är riktigt som förut? Jag tittar inte bakåt. Pratar inte om det med folk som undrar. Säger bara att vi har löst det, att vi är okej nu.
Men jag märker att jag ser på dig på ett annat sätt.
Från tid till annan har jag funderat på hur ni har det. Egentligen. Fast jag förstår nu, att jag inte ska undra mer. Bra så.
Fortsätter alltså framåt, i vinröda kängor, mot vintern. Väntar på mötet, någon gång kommer det ju, och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligare och mer spännande ju längre det dröjer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tänker på en låt, en refräng... "Forgive but not forget" med Laleh. Det är något med det som är så sant. För glömma går ju inte. Och det är svårt att lämna ett svek bakom sig. Jag blev bedragen av min förra pojkvän. Jag vet att det inte är riktigt samma sak som det du skriver om... Men kanske känslan är snarlik. För jag lovade honom att försöka igen. Men något var annorlunda. Skimret var borta. Och jag glömde aldrig. Vet inte om jag förlät heller. Det är svårt att förlåta när man inte förstår den andre. Man blir påmind om att vi är olika, två själar på varsitt håll. Som aldrig kommer att förstå varandra fullt ut, även om vi kan kommunicera vilka vi är och vad vi känner. Men det finns alltid ett avstånd. En ocean emellan. Det är inget konstigt att du har svårt att enbart blicka framåt. Det är nog sådana vi människor är, och det tar tid att glömma.
Skicka en kommentar