hoppas går ju! kanske bara löjligt låta lyckokakan påverka sinnesstämningar och förväntningar. men ändå. väntar viktiga samtal. bästa jobbmöjligheten kan vara ett samtal bort. varför då inte låta hoppet växa. man blir ju ändå besviken om det inte händer, så varför inte bygga förväntningar och hoppas mer? då har jag ju möjligheten att bli ännu gladare. jag har svårt för det där, att låta bli att hoppas för mycket. att tona ner förväntningarna.
det är nog bara sån jag är. människa utan mask.
verkar som att hösten är här. efter sommaren som aldrig kom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar