Saker man ser

När det privata blir
publikt
och man vet saker
utan att veta om
man kan prata om dem i
verkligheten
då kanske
det enda att göra är
att förstå att allt är verkligt.

Jag ångrar att jag inte frågade något
samtidigt förundras jag över öppenheten.
Jag känner inte dig och du känner inte mig
ändå på något sätt
känner vi varandra.
Som något slags samförstånd. Kanske i det allvarliga,
tydligt under det glada, uppsluppna. Jag
är glad,
det är inte det,
det är bara att jag är van det svåra också.
Och jag tänker
att det syns.