trådtapparen

jag pratar med dig och du påpekar att jag tappade tråden. jag kan inte släppa det. därför att jag vet om det, och därför att det är en av grejerna med mig själv som jag inte tycker om. det är som om hjärnan bara måste gå vidare med nya associationer. som om jag inte har någon impulskontroll när det gäller tankar. kan inte få en ny tanke, se den, och släppa den. det är som att varje ny tanke fäster för hårt, behöver min uppmärksamhet, får mig att tappa tråden.

jag lyssnar på dig, hör precis vad du säger, men hinner inte få det att sjunka in, för jag tänker på annat. jag skäms över det. det betyder ju att jag inte är närvarande, och närvaro är viktigt, kanske det viktigaste.

måste bli bättre. måste bli bättre på att stänga av, stänga bort. så att jag inte hjärnan triggas att byta spår om och om igen.

men hur?